Trosa Stadslopp - Nr. 867 spurtar igen

Distans: 8.9 km Placering: 105 Tid: 34.46

Inför: Dags för säsongens sjätte lopp. Det var ett lopp på 8.9 km, nästan en mil och alltså det längsta loppet hittills. Loppet låg på samma fredag, som jag gick på semester. Enorm trötthet genomsyrade mitt allmäntillstånd, då jag har sovit sparsmakat under veckan. På vägen dit, känner jag inte mig alls taggad och tänker på hur skönt det vore att lägga sig i en varm och omfamnande säng. Rent mentalt hade jag knappat några tankar alls om loppet. Det skulle givetvis bli intressant och se ifall jag höll för en längre sträcka. Loppet var sent på kvällen och jag hade chansen att äta middag i lugn och ro, kombinerat med banan, gainobar, Sport Lunch och Powerade kort innan starten.

Tidigare under veckan har jag sprungit ute på terräng - en mil varje gång och det var lite svårsprunget pga regn och dess efterverkningar. Men jag hade åtminstone tränat rätt, jag skulle ha det "i mig" så att säga.

Under: Det här var den start hittills, som det har varit mest människor som ska springa. Vilket innebar att det var trångt och tajt. Jag började i andra startgruppen (av tre). Även om jag sprang under 19 på 5 km, så hade jag ingen speciell tanke på hur det skulle gå idag. 1 minut innan startskottet, så dog min träningsklocka. Jag hade inte laddat den på länge. Nåväl, pang, sa startskottet och jag var iväg. Jag försökte precis som tidigare starter, att dra iväg i hygglig fart, så att jag kom före större delen av gruppen. 

Strukturmässigt i min hjärna, hade jag byggt ut, så att jag hade ett högt de 2 första km, sen mellan 3-8 km, skulle jag fortfarande hålla ett bra tempo, men inte "kuta", för att spara mig inför de 2 sista km som var kvar. I benen började kännas krampaktiga efter 3 km, men jag försökte springa i lagom tempo oavsett. Pajar jag, så är det väl inget mer med det. Efter halva loppet, så känner jag mig förhållandevis fräsch och tror att jag ska kunna fortsätta vidare i ett bra tempo.

Drygt efter halva loppet. 

Det var verkligen kul att det var mycket folk hela tiden, längs banan, det gav en extra energi att jobba hårt. Eftersom min träningsklocka inte var på, så hade jag inte så jättestor koll på hur jag låg till tidsmässigt. Jag startade med gul nummerlapp, eftersom jag var i andra startgruppen, som startade 2 minuter efter den första (som hade vita nummarlappar). Under mitt lopp passerade jag en hel del vita nummerlappar, det var också sporrande, när man kände att man hade bra energi att kunna göra det.

När det återstod 1,9 km kvar, så satte jag in nästa växel. Jag hade viljan och kraften kvar, nu började det brännas. När det var 500m kvar, då kommer min slutspurt utan dess like och nu är det jävlar anamma. Det känns i stort sett, som att jag flyger på molnen. Alltid kul att höra att "oj, vilken spurt" av 867. 

Här kommer raketen i slutet (Tagen av en gammal arbetskamrat; Christian Boo)

Efter: Jag var lycklig, jag hade orkat hela loppet och jag hade orken för en spurt. Nu var jag glad över att få en medalj och banan. Min storasyster som har skött tidtagningen vid sidan om berättar till min stora glädje att jag har sprungt på 34.46. Utombords gör jag inte stora glädjeskutt, men inombords, så slår jag glädjevolter. En sådan tid innebär att jag har alla möjligheter att gå under 40 minuter på milen. Efter att fått rest min tuppkam i både Västerås och Söderköping, med två kanontider på 5 km. Så får jag ytterligare en bekräftelse att jag fortfarande kan bli ännu bättre i Trosa. Jag som var så himla trött i huvudet innan loppet och bara längtade på att börja en avslappnade semester, förbyttes i pigg i både kropp som knopp efter loppet.

Det blir inga mil innan mitt "sommarlov", men efter det, så ska jag fanimej visa att jag kan göra bra ifrån mig även där. Nu återstår det två 5 km-lopp i Norrtälje och på Muskö. 

Om loppet: Det var verkligen en folkfest utan dess like. Det kändes som att alla kom man ur huse i Trosa för att stötta löparna. Jag tycker att det banmässigt var bra förutsättningar längs hela sträckan. Dessutom var det perfekt väder att springa i. Jag hade inget att klaga på, mår man som en kung efter ett lopp, så är det väl så. Jag kommer förhoppningsvis kunna delta i den 27:e upplagan av detta lopp.

Kanalrundan - Jag flyger fram längs Göta Kanal

Distans: 5 km Plats: 14 Tid: 18.25

Jag hade två lopp som jag satt och funderade på, som jag ville springa innan Musköloppet (7 juli) och Kanalrundan i Söderköping var ett av dem. När jag tillslut, tog tillfället i akt och bokade resa dit och betalde anmälningsavgift, så var jag taggad över att visa att mitt senaste lopp (Paradisloppet), var en engångsförteelse. Att Sverige dessutom inte hade en chans att gå vidare i EM-slutspelet, gjorde att jag tillslut fick tummen ur och bestämde mig för att ställa upp.

Innan: Det här skulle bli mitt sjätte lopp. Det var mitt andra lopp utanför Stockholms gränser. Jag sprang i Västerås tidigare och slog personbästa (19.15). Att åka en längre sträcka (2,5 h från där jag bor) för att springa ett lopp som varar knappt 20 minuter, kan låta helt sjukt. Men dels blir jag mer fokuserad av att springa ett lopp, jag har åkt långt för att springa och dels är jag så sjukt peppad av att göra en bra tid och få en bra placering. Denna dag var jag förkyld och kände mig lite hängig. Jag hade dessutom avstått ett mindre lopp under söndagen för att jag var så pass sjuk, så jag var inte alls övertygad att jag skulle göra i bra ifrån mig. Dessutom så hade jag läst att det fanns en jobbig uppförsbacke i loppet och den skulle jag ha bakhuvudet när startskottet skulle gå.

Kosten har sen jag började springa varit av tveksam karaktär. Eftersom jag är ny på området, så har jag inte prickat in det som är rätt för mig. Att livnära sig på bananer, powerades och kexchoklad kort innan ett lopp, känns inte som rätt väg att gå. Men på något sätt, lyckas jag ändå få in mig, så att jag klarar av att springa loppen. Med viss möda. 

Det fanns tre "startblock", som var baserad på vilken tid man skulle löpa på. Jag ställde mig längst fram,  de löpare som skulle springa under 20 minuter. Något som jag hoppades att jag skulle göra.

Under: 

Pang sa det. Jag (längst till vänster) var på gång!

Jag kände mig faktiskt lite trött och seg när startskott gick. Eftersom jag inte kan kalla mig alls rutinerad, så har jag inte fått in "känslan" helt än. Men inställningen har jag trots allt med mig från lagsporterna, att alltid ge allt och göra så gott jag bara kan. Jag sprang med min träningsklocka (mer om detta längre ner i detta inlägg), så jag hoppades ha mera koll på hur jag låg till. Första kilometern, hängde jag på bra, rent tidsmässigt. Men det var några som redan hade försvunnit iväg rätt snabbt längst fram. Jag hängde på strax bakom den första klungan. 

Jag löpte på bra, när det blev dags att komma in i skogsområdet och den förväntande svåra uppförsbacken fanns inte eller så upplevde jag inte den alls som svår. Jag fortsatte att hålla ett bra tempo och började bli mer övertygad att troligtvis ha en tid som går under 20 igen. När det återstod 1,5 km, så började må dåligt. Men med så'n liten del av loppet kvar, så var det bara att bita ihop och köra hårt. Jag blev till slut omsprungen av en som varit hack i häl under hela loppet. Men när det återstår 40-50 m, lyckas jag spurta förbi en som har legat framför mig tidigare. Jag är glad att jag har orken att spurta så långt igen. Jag tar det här med tävling på största allvar. (:

Efter: Precis efter loppet tittar jag på min klocka och ser en tid på 19.31. Nåväl, hygglig tid tänkte jag. Men sedan visade det sig, att jag har tittat fel och det faktiskt är en tid på 18.25. Ett nytt personbästa, en sänkning med 50 sekunder. Inombords är jag helt överlycklig av glädje och tävlingsmänniskan i mig, har tagit stor revansch för minifiaskot i Paradisloppet. Utombords, är jag mera cool och försöker återhämta mig. Lyckligtvis så känner jag inte av alls att jag har sprungit, jag har nog kommit in tempot för 5 km och känner att jag inte behöver ha ont i kroppen längre.

Men 18.25 för tusan, det är en riktigt bra tid. Det är som ännu mera positivt är att jag känner att jag både  rent löparmässigt inte är helt 100% än och att jag skulle äta bättre inför loppen, gör att det finns möjligheter vid framtida lopp att pressa ner tiden ytterligare.

Om loppet: Loppet var trivsamt och det sprangs runt Göta Kanal till stor del. Jag gillade loppet, det var inga oklarheter var man skulle springa och det kändes som att jag inte hade några svåra hinder, som ställde till det för mig. Loppet kändes även familjärt, då det var av en mindre skala. Jag fick ingen medalj som i tidigare lopp, men med en sådan här sluttid, så kan jag inte vara missnöjd. Om det finns möjligheter nästa år, så är jag givetvis med då också.

--------

Jo, hur var det nu med min träningsklocka som jag köpte tidigare? Den funkade inte alls i början, men efter ett par dagar, så hade Nike Support fixat till problemet. Så jag hade innan Kanalrundan, testat den för en joggingrunda och jag var nöjd med den information som fick utav klocka. Klockan följde såklart med mig under loppet. Det var en extra morot att kunna se ifall man låg bra till, rent tidsmässigt. Helt klart, mera tillfreds med att jag köpte den.

Tråkigt nog att sidan för Nike + strulat, men det ska vara på gång att fixa till det också. 

Träningsklocka inköpt - funkar ej

Träningsklocka inköpt - funkar ej 

I söndags, dagen efter Paradisloppet, hade jag äntligen bestämt mig för att köpa en träningsklocka. Jag hade spanat in Nike + Sportwatch GPS. Det var efter att läst mycket om den på nätet och känt på den i butik, som jag kände att nu jag slår till. Givetvis vill jag mäta min distans, mina tider och jämföra med mig själv. Men...

..., den funkar inte. Jag kopplar in den till datorn och den laddar. Jag är som alltid lika spänd på att se funktioner med en ny teknikpryl, så även med denna. Med efter 4 minuter utav laddning och jag har tankat ner programvaran. Så funkar den inte. SKITPRYL, tänker jag. Den är helt död och programmet som man ska ladda ner på datorn, yttrar en "error 23". Men efter en stunds surfande på Facebook och Twitter, ser jag att det är många som har problem med klockan nu. Så nu är det bara hoppas att de fixar problemet inom de närmsta dagarna, annars åker klockan tillbaka och då blir det fanimej en Garmin för min del. Fortsättning följer..

Nästa lopp som jag är helt säker på att jag springer är faktiskt Musköloppet, som springs just på Muskö, utanför Nynäshamn. Problemet är att det är nästan en månad dit - 7 juli. Så jag behöver helt klart fler lopp känner jag. Jag kikar på två andra lopp, som är innan Musköloppet. Dock måste det lösa sig med saker runt omkring, jobbet exempelvis. 

Jag kommer att lägga upp lite kortare rapporter här på bloggen, från mina tre första lopp - Skärholmsloppet, HalvTolvan och Täbyloppet.

Paradisloppet - Blev ett helvete?

Distans: 5 km Plats: 2 Tid: 21.46

Innan: Jag vaknade tidigt och kände mig knappast taggad på att åka ut och springa ett terränglopp på Värmdö. Men jag masade mig upp. Jag mådde illa och hade ont i magen, känns som att jag hade ett superlopp på G....eller inte. Jag åkte ut till Ingarö. Jag kände mig i övrigt helt okej, det kändes dock som i Västerås tidigare, lite matt i kroppen. Men jag hade goda förutsättningar att genomföra loppet och göra det bra. Det blev powerrade, någon proteinbar och en halv banan utöver standardfrukosten.

Att springa under 20 minuter, var nog inte att tänka på. Det var ett terränglopp och jag hade tänkt mig en tid runt 20.xx, när jag ställde mig upp för att starta, så såg att jag att det inte var så himla många som startade. Kanske runt 100 och det kändes som att jag hade en god chans att sätta en pallplats som målsättning idag.

Under: Inledningsvis så kände jag att loppet inte alls var lika bra snitslat och självklart som tidigare lopp jag har sprungit. Men likväl, när startskottet gick, så var det en bra löpare som sprang iväg rätt bra och jag hängde på. Jag var på en andraplats ända fram till "1 km"-skylten, där hände det som förstör hela min lördag och krossar min dröm om en hygglig tid. En kombination av egen blindhet och dåligt arrangemang, skapar en SKANDAL av stora mått, då jag tillsammans med två andra springer ut i ett träsk, i tron om att detta är rätt väg att springa. Efter en kortkort stund, så förstår vi att vi sprungit fel. Jag får panik, använder min spurt till att springa tillbaka och spring i på den förbannat lilla stigen, som leder in mig i loppet igen. Jag känner mig fruktansvärt arg och irriterad över detta, motivationen försvinner, men jag bestämmer mig för att genomföra loppet. Det här gör att vi tappar 1 minut och många löpare passerar.

Jag springer förbi en 15-20 löpare i jakten på upprättelse. Det springs genom stränder, backar och stubbfyllda stigar i skogen. Jag tror att jag ändå har en okej tid, när jag ser idrottsplatsen och målet. Jag försöker mig på en spurt, men kraften finns inte och jag ser att jag går mot en dålig tid. 

Efter:  Besviken över det mesta. Först, den superstora missen vid 1 km och sen med min slutid. I ren förbannelse slänger jag ner medaljen som jag fått i backen. Går fram till arrangörerna och säger till att det är uselt att det inte är tydligare var man ska springa, där jag sprang åt helvete. Han som låg solklar etta och sen han som låg trea, ser jag inte alls under loppet. Kanske de gav upp efter den missen?

Jag är så fly förbannad och uppe i varv efter den här floppen, att jag nästan kokar inombords. Såhär besviken i sportsammahang har jag inte varit på mycket länge. Jag lämnar Ingarö och Paradisloppet med stor ilska.

Några timmar senare har jag till slut lugnat ner mig, jag känner att jag har alla möjligheter att ha det här som revanschlusta vid nästa lopp. 

Om loppet: Loppet som sådant är trevligt, men av mina 5 lopp hitintills, det svåraste också. Det bjuds på olika underlag. Men min besvikelse under loppet, färskt i minnet, gör att jag inte kan njuta av den trevliga vyn. 

Jag blir även förundrad över, då jag läser i PM:et att man ska lämna tillbaka både chip och nummerlapp. Annars får du betala 100kr, men när jag vill lämna tillbaka detta vid arrangörerna på idrottsplatsen, hänvisar de mig till klubbhuset. Som är helt tomt. Mycket märkligt. Jag lämnar Ingarö, som en väldigt bitter man. Min tävlingsinstinkt slår på högvarv. Men med lite eftertanke, så ska jag fanimej ta revansch vid nästa lopp och jag kommer helt klart att ställa upp i Paradisloppet 2013 och springa rätt!

Mälarenergi Stadslopp - Energi så det förslår

Distans: 5 km Plats: 13 Tid: 19.15 (nytt pers)

Mitt fjärde lopp någonsin blev lite oväntat i Västerås. Samma stad, där jag 3 veckor tidigare kommit på hela idén att springa lopp. Istället för att springa på "hemmaplan" i Blodomloppet Stockholm, så valde jag Mälarenergi Stadslopp. Det är helt klart inspirerande att springa ett stadslopp i en annan stad. 

Inför: Jag var hungrig innan loppet. Jag åt en baugette, en kexchoklad och en Gaino proteinbar. Jag åt några dextrosol och drack Powerrade. Tidigare under arbetsdagen har jag haft problem med knät och senare under dagen, så fick jag ont i vristen som jag har haft ont tidigare. Jag kände mig trött, matt och lite omotiverad. Målet har sedan Täbyloppet varit att gå under 20 minuter. Jag joggade även bra den 5 juni. Jag tyckte att det kändes extra spännande att åka till Västerås för att springa.

Under: Det var många tävlande som skulle springa 5 km, jag var nervös precis som vanligt vid start och jag var faktiskt orolig över formen. Jag blev nästan påsprungen när startskottet gick. Första km var jag matt och orkeslös, kände att det skulle bli svårt att nå mitt mål på att springa under 20 minuter. Men efter c:a 1.5 km, så kom jag in i ett bra tempo, kände att jag var på G helt enkelt. Jag kände inte av mina skador, som jag hade innan loppet. Det känns som att jag är nära att få håll två gånger, men jag klarar mig. Jag får lite mättnadskänsla, men den försvinner och jag får inga spykänslor.

Jag hängde på första klungan länge, längre fram passerade jag två juniorer. Jag som är väldigt beroende rent mentalt av att kilometerskyltar, blev lite förvånad att "4 km"-skylten inte fanns att skåda. Men när jag ändock insåg att jag var på väg att närma mig mål så ökade jag successivt farten för att spurta förbi de två som har legat före mig hela loppet. Spekaren nämnde att nr. 538 (jag) gjorde en fin spurt, medan publik hurrade högt.

Efter: Efter spurten känner jag mig förvånansvärt pigg och har mera energi att ge. Känner att jag kan ha fått en hygglig tid. Jag får veta att jag har sprungit 19.15, en förättring med 52 sekunder. Jag känner mig extremt lättad och rofylld. Jag har ingen nämnvärd träningsverk. Jag känner mig stark och taggad inför kommande eskapader. Jag undrar om det finns någon möjlighet att gå under 19 inom en snar framtid?

Om loppet: Det var mycket folk och bra arrangerat. Det var bra "temp" kring startområdet. Det var en trevlig stadsbana. Helt klart sugen att springa nästa år.

En idé föds och genomförs

Den 16 maj 2012 fick jag en idé när jag var i Västerås, det var att börja springa lopp. Sagt och gjort, så stod jag 3 dagar senare i Skärholmen och stod på startfältet i Skärholmsloppet. Det blev en 60:e plats och en tid på 20:10 på 5 km. Inte illa tyckte jag och jag kände att jag gärna ville fortsätta med detta.

Kommande helg, sprang jag två lopp.

HalvTolvan (6 km) - 22:59 (plats 3)

Täbyloppet (5 km) - 20:07 (plats 7)

Varför gillar jag att springa lopp? Man tävlar mot sig själv med andra. Jag får upp en nervositet, som jag har enbart fått ett fåtal gånger inom idrottslivet och privat. Det är härligt, eggande och inspirerande. 

Nu jävlar kör vi!