torsdag 28 mars 2013

Jag vandrar nu på den väg som leder till Berlin

Idag började jag ta det första riktiga steget mot Berlin halvmarathon. Det är fyra dagar sedan jag sprang Premiärmilen, årets första lopp och jag har inte sprungit sedan dess (om du inte räknar en plojartad innebandyträning). För det som hände dagarna efter loppet var att jag fick någon reaktion och jag blev sjuk återigen. Jag hade varit sjuk helgen innan loppet och nu var det tillbaka i absolut full styrka, kombinerat att jag på jobbet hade otroligt mycket att göra och sov mindre (vilket var väntat dessa dagar). För mått bra har jag inte, jag har varit halvt illamående från och till sedan loppet. Men det har alltid varit planerat att jag skulle ta nästa löppass på torsdagen och ni som följer mig på bloggen, förstår att jag är envis jävla kille. Så oavsett hur mitt tillstånd har varit innan, så kör jag på min "game plan". För är det något jag måste förbereda mig för, så är det halvmara och särskilt om det går utomlands. Jag vill inte "göra bort mig" när man lägger ner mycket pengar på att åka ut på sitt första lopp utomlands.

Min GPS-klocka är sällan bra vänner, idag hade jag glömt att tömma klockans tider, då minnet var fullt. Vad jag förstår, är det omöjligt för mig att rensa manuellt, utan jag måste använda mig av datorn för detta. Idiotiskt om så är fallet. Men idag blev det 11 km, längsta passet sedan ett halvår tillbaka och trots att jag var övertygad om att jag sprang över 5:00/km i snitt, så var godkända 4:44/km i snitt. Jag hade inte orken eller piggheten att springa fortare, men jag är helt nöjd över mitt resultat. Att jag överhuvudtaget ens genomför detta pass efter att varit halvt död efter mitt första lopp för i år. Makalöst. Inget förvånar mig, när det gäller hur mycket "skit" jag tar emot och ändå gnuggar. Karaktär heter det. Samma karaktär som fick mig avstå snus en gång i tiden, med det är en annan historia.

---

Jag spelade även match direkt efter Premiärmilen och jag lovade att återkomma till detta. Så fort jag kom dit, fick jag veta att jag skulle spela center. Att jag har hoppat in och vikarierat som forward, är helt okej. Men center, det är första gången på 17 år som jag spelar center i en riktig match. Senast var det när jag var 8 år och tränare roterade varje match utespelarna på alla positioner. Jag vet att jag då var en usel tekare och att jag blev nervös som få. Men det var bara att göra sitt bästa och jobba hårt hela tiden. Första perioden var lagets och även min bästa. Jag hade ett par riktigt bra målchanser, gjorde några brytningar och låg rätt i markeringsspelet. Efter att vi lite pinsamt tappade matchen gång på gång, så kunde matchen definitivt avgöras med 9-8 med mindre än en minut kvar att tillställningen. Helt okej match som center och man lär sig något nytt hela tiden. Då har man även roligt.

Det här var också sista riktiga innebandymatchen för säsongen och det innebär att löpningen kommer att stå i de främsta rummet nu under en bra tid. Men det är inte omöjligt att jag dyker upp i den andra versionen av innebandy, SIL i ett par matcher innan sommaren. Dessutom blev det klart rätt nyligen att jag kommer att göra min nionde säsong som korpenmålvakt i fotboll nu framöver. En riktig veteran helt enkelt. Avdelning många järn i elden.

---

Björklövens skapade ett jävla tryck i den lilla hallen. (Fotot taget från Aftonbladet.se / Pic Agency)


Under gårdagen så var jag och arbetskollega på hockey. Jag hatar egentligen allt vad hockey är efter HV71:s uttåg från slutspelet, men jag fick ett ryck och föreslog att vi skulle se Huddinge-Björklöven i kvalet till allsvenskan och så blev det några veckor senare. Vilket trevligt tryck Lövens fans skapade i den lilla hallen i Huddinge, jag är imponerad. Det är bara att buga och lyfta på hatten. Själva hockeyn var väl sådär och det var för mycket missar i spelet i båda lagen, att det bara blev 2-1 till Löven var i underkant i siffror. Ett småtrevligt besök i en hall jag aldrig varit i tidigare helt enkelt. Resan hem tog en evighet, med lång promenix och väntan på pendeltåg. Så det är därför jag med sömniga ögon, loggar ut och tar lite vila imorgon.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar