Grubbleriets grubbleri med semmelwrap som twist

Ibland går det mycket tankar genom huvudet. Från söndag till onsdag, kan jag kort och gott konstatera att det har varit mycket i huvudet. Från det ena till det andra. Jag har varit lite mer lågmäld än vanligt. Helt plötsligt så ställs hela allting i ens liv på sin spets. Det är så jag fungerar, jag börjar grubbla och se allt i mitt liv på alla möjliga olika sätt. Nu blev det såklart på den mer negativa sidan, där mycket kändes illa helt plötsligt. Jag blir inte ledsen eller mentalt nere, men jag vänder och vrider på precis allt. Jag tyckte allting var likgiltigt helt plötsligt. Jobb, privatliv och löpning.  Jag har sådana där perioder, där jag går igenom sådana här saker, mest för att det är del av den renande process som jag måste göra för att gå vidare med mitt nästa steg. Det låter väldigt komplicerat, men samtidigt så måste det göras, för att jag ska komma hel ur processen och uppskatta allt som håller mig kärt helt enkelt.

I tisdags så blev det sådant där överraskande bra pass. Långsamt började jag fortsätta kämpa mot alla negativa tankar som kommer flödande i en sådan här process, jag måste stå emot och intala mig själv att allt de där synvinklarna är skräp. Jag måste fortsätta tro på mig själv. I snöyrvädret, så sprang jag. 18 km asfalt på 4:13/km. Jag var lite förvånad, så snabbt skulle det inte gå och framförallt när inte framkomligheten var den allra bästa. Jag kände mig inte heller inte sugen och hade tänkt "jäsa" lite, men uppenbarligen så är jag i hygglig form och då är det bara att bäras med.

Dagen efter, så sprangs det återigen. En enkel asfalstia på 4:04/km i snitt. Det var menat som ett lugnt pass, men första kilometern sprangs på 3:42 och jag försökte nästan bromsa mig själv i min iver. Första femman gick under sub-4 i snitt, men sedan så kände jag av hur hungrig och orkeslös jag var. Det gick inte hela vägen och det var väl aldrig tänkt på något annat sätt heller, så jag ska vara väldigt glad över detta. När jag inte ens själv vill ta i, så går det ändå rätt fort och det är en trevlig egenskap.

Gårdagen spenderades med lite kroppsövningar, idag var i stort sett helt lugn. Mamma fyllde år och jag passade på att köpa på mig några semmelwraps istället för en tårta. När jag kom till Tössebageriet, så var det kö utanför och jag hade faktiskt varit så klurig att jag hade beställt i förväg. Så jag behövde egentligen bara stå i kö en kort stund, sen när jag var framme vid kassan, så var de redan färdiga. Då slapp jag proceduren med att stå och vänta. Denna vidunderliga bakelse. En semla i en wrap. Det var i början av veckan, som jag läste om den och helt plötsligt fanns det lite överallt i alla möjliga medier. Då var det bara att böja sig och testa den. Vad jag tyckte om den? Riktigt god, förutom att man blir väldigt mätt efteråt. Men jag klarade av att äta hela.

Imorgon så bär det av till Norrköping. Det är dags för ett nytt lopp. 3000 meter i Norrköping Indoor Games. Innan årets inomhussäsong, så var det faktiskt där rekordet låg tidigare, på 9:35. Jag har precis som inför Scandic, inte tänkt så mycket på det här loppet. Inte alls faktiskt. Det kanske är bra, för jag är, 17 timmar till start, totalt ointresserad av loppet för tillfället. Vi får helt enkelt hoppas att det vänder tills dess och att jag taggar till. Jag har den här gången inga tankar egentligen. NIG har hyrt en massa harar återigen, för att jag ska få draghjälp. Väldigt snällt, tycker jag. Springa under 9:35? Kanske, om allt faller på plats. Det viktigaste är att Norrköpingspubliken får se mig igen, jag tror att de har saknat mig, med tanke på alla beundrarbrev som har kommit farandes hitåt.