söndag 7 oktober 2012

Solviksloppet - Kort lopp, långt till form?

Solviksloppet
Datum: 6 oktober 2012 Distans: 4 km Placering: 6 Tid: 15:01



Nu hade det varit uppehåll på två veckor sedan mina två senaste lopp; Solsidan Runt och Topploppet. Däremellan gick ju Lidingöloppet av stapeln, ett lopp jag känner att jag inte är redo än för. Första veckan efter dessa två lopp, hade jag två bra löppass och jag tyckte det såg bra ut. Under den sista veckan inför det här loppet, så hade jag bara ett kort träningspass. Illamående och kanske en annalkande sjukdom knackade på dörren. Hur skulle det här gå?

Inför: Är det något som jag uppskattar här i livet, så är det rutiner. Att samma sak, inträffar gång på gång, är faktiskt bekvämt ibland. Nu var det dags att gå upp tidigt en helgdag, för att åka en bit för att springa ett lopp återigen. Denna gång i Bromma, där jag sprang mitt andra lopp (HalvTovlan), 4,5 månad senare skulle jag springa mitt 19:e lopp. Tänk vad tiden går fort och vilken resa man har gjort, både när det kommer till fysiska prestationer, men även växt rent mentalt av detta.

Det blev att åka till den trevliga Nockebybanan ut mot Bromma, denna soliga dag. Tur med vädret har man i varje fall, som det såg ut. Väl på plats, så hittade vi till slut tältet med nummerlappar. Nummerlappar, där det stod "Tolvanloppet" på. Storleken på loppet var litet, det visste jag inte. Men det var nog ännu mindre än vad jag hade förväntat mig faktiskt.

Tävlingsområdet

Den sedvanliga uppgiften innan lopp, var att lokalisera en toalett eller åtminstone, en bajamaja. Så jag frågade damen som satt och delade ut nummerlappar, lite frågade tittar hon på mig och säger att det finns en restaurang vid vattnet, som kan ha toaletter. Okidok, vi tog oss en sväng dit till vattnet. Ett fint naturområde kramade om loppet. Men väl vid vattnet, så fanns det inga toaletter eller någon restaurang (såg inte ut som det i varje fall). Allt var låst och även funktionärer vid banan sa det som jag hade förväntat mig att det skulle säga, det blir skogen för det. Nåja, jag tänkte släppa det och ta en uppvärmningstur. Men jag förstod att kroppen inte riktigt var 100% var idag, men jag behövde uppsöka skogen för att göra ett besök där. Men jag vägrade skita ute i naturen, det är inte riktigt min grej. Efter lite letande, så hittade jag en tennishall i närheten och dagen var räddad. Tack och lov. Sen var det bara att ställa sig på startlinjen och fokusera på det som låg framför en.

Innan start kollade jag över startfältet, jag hittade som vanligt Rånäs 4H-löpare, så där visste jag var segern skulle hamna. Men jag hörde någon säga "Haag", vid nummerlappsutdelningen. Mycket riktigt, det var Martina Haag. Den regerande På Spåret-vinnaren, författaren (till en nyutkommen löparbok samt skådespelare. Kul med en känd personlighet i detta småskaliga lopp, jag vet att enligt Runners World, att Tolvan-Loppet är en av hennes favoritlopp.

Martina Haag (Bild från sr.se)

Under: Inledningsvis av loppet, så sprättade det upp massa lera från den som låg precis framför. Leran satte sig på alla delar av kläderna, samt i ansiktet. Lagom kul start, framförallt, när det var extremt tungsprunget. Men efter en kort sträcka, så var man ute i elljusspåret. Från start kände jag det illamående som har förföljt mig sedan de senaste passen samt mina två senaste lopp. Jag vet inte varför kroppen gör på det här sättet, inget av mina förberedelser är särskilt nya utan liknar precis som vanligt. Dessutom kom mjölksyran extremt tidigt och jag visste, att det här trots sitt korta lopp, skulle bli väldigt jobbigt.

Jag bland de främre, i mörkblå tröja och ljusblå shorts i den leriga starten!

Terränglopp är aldrig roliga, ironiskt, då jag själv tränar nästan uteslutande i terräng (kanske därför jag inte gillar det?). Det var backigt och det var några backar, som sög musten ur en stackars trött Andreas. Ibland kändes det som att man sprang, utan att röra sig mer än ett par millimetrar. Den här piggheten som jag har haft tidigare under säsongen, var inte förekommande idag. Inte alls, tyvärr.

Det tråkiga med det här loppet, var att trots sitt korta lopp. Faktiskt var en 2-varvsbana och det kan jag tycka är lite fantasilöst. Det gjorde att man dessutom fick möta dessa otrevliga backar, ännu en gång, färdig för räkning. Tack vare banans korta längd, så orkade jag kämpa hårt för att inte bryta. När jag tillslut, sprang in på sista rakan. Så kände jag bara en extrem lättnad, när jag passerade mållinjen.

Efter: Jag hade fått tiden 15:01, ingen tid som jag jublar över. Men jag satsade i och för sig, inte på någon speciell tid överhuvudtaget för detta lopp. Utan bara göra så bra ifrån mig, som det bara gick utifrån de förutsättningar jag hade framför mig. Så ser vi det så, var det väldigt bra. Men jag är förbannat irriterad på mitt illamående samt min tidiga mjölksyreattack, när man vet att man har mycket mer att ge egentligen. Så med andra ord, jag var inte alls nöjd med dagens insats.

Det är ett litet och anspråkslöst lopp, med endast 50 kr (för icke medlemmar i Bromma IF) i startavgift. 50 kr, det är ingenting. Dessutom fick man en medalj, kanske inte den finaste, men trots allt så fick jag 4 km, nummerlapp och en medalj för 50 kr. Det får jag ändå säga är klart godkänt och jag tycker att vissa lopp har för höga startavgifter, så då är det extra kul att se ett lopp som gör tvärtom.

Dessutom skulle det vara nästa loppstart var mindre än 24 timmar senare, åter det i terräng. Rent mentalt, så var jag sliten och jag vet att lopp samma dag eller dagen efter, sällan blir det belåtenhet. Framförallt när jag vet att en hel del av träningsvärken i låren ligger kvar.

Hur söndagens lopp gick, skriver jag om lite senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar